Jag sitter här, på kanten av brödra mis säng
kollar ner mot criben för att se på henne,
underbarnet; min lille älskling.
Böjer mig ner över henne,
smeker hennes mjuka kind...
undrar vad det ska bli av henne.
Jag vänder mig om,
ser ut i hallen, ser hennes moder, systra mi,
fälla tår efter tår i undran om framtiden.
Att se henne så, skär i mitt hjärta.
Att veta att hur mycket jag vill och försöker,
så finns det inget jag kan göra för att hjälpa.
Allt jag kan göra är att vara där, att låta henne gråta ut,
över min axel.
Vänder mig om igen, in mot rummet, också jag börjar
fälla tår efter tår, tyst.
Vill inte att hon ska se min sorg.
Vill vara stark i hennes plats,
när hon inte kan.
Vill vara kämpen, hjälten som går vinnande ut ur striden.
Det kan jag inte.
I livets kamp finns det inga vinnare eller förlorare.
Allt som finns är taktik,
Och hur man väljer att använda den