Vi möttes jag var lycklig, mitt hjärta det värkte av kärlek.
Vi älskade överallt och alltid, vår kärlek var evig.
Vi skaffade hus vi fick ansvar och nya bestyr.
Vi fick barn det var underbart, vi älskade ibland.
Stuga, jobb, studera, lite pengar, barn igen.. gräs, snö, buskar, land, vänner i massor, fester, vi trodde vi kunde hinna allt, var fanns platsen för vår kärlek som var så stor?
Vi fick ansvar, stort som vår kärlek var, jag var korkad, mådde dåligt alltid nåt som ej var klart.
Gav min kraft till annat, gav ej min kärlek till dej min vän eller mina kära barn.
Jag gick sönder blev grinig, vi älskade ej mer.
Vi föll isär du blev trasig, liksom jag i kropp och själ.
Nu finns vi inte längre och mitt hjärta värker igen, kroppen den skriker, saknaden är för stor.
Nu för sent jag inser vad jag gjort, när jag släppt allt annat endast kärleken, gråten och sorgen finns kvar.
Men sorgen är för stor, gör att jag ej kan visa, att jag är densamma som du höll så kär.