du berättade allt-
för döva öron
du visade verkligheten-
för en feg person

jag

förlåt! det var jag som var feg
jag är den rädda,
den usla och kassa.
jag kan inte göra något.

skuld

jag är så ledsen.
så otroligt förtvivlad.
nu kan jag se vad som skulle hända
jag ser allt så tydligt nu,

för sent

när tiden är ute.
jag lånade din tid.

förlåt

jag stal den utan att lämna tillbaka.
om jag bara kunde,
skulle jag ge dig allt.
mitt liv och lite till.

saknad

att få se dig le igen.
en enda gång.
det var mitt fel.

jag vet.
allt är någons fel.

mitt

lägg skulden på mig!
kasta den mot mig och låt mig tyngas ned.
jag ville aldrig förstå.
jag ville inte veta sanningen

tomhet

dina ögon kommer aldrig le mot mig igen
ditt skratt kommer aldrig att fylla tomrummet
kvar här står jag

ensam

men det stod aldrig i min makt att försöka förändra
tror jag.
trodde jag då.

tvivel

om du visste att jag saknar dig
hur mycket jag saknar dig
hade du ändå kunnat lyssna på mig?
jag är för liten för att förstå.

minst

kommer alltid att vara liten i dina ögon
ser du hur lik dig jag är?
jag kommer att bli som du

om jag kunde hjälpa

men saknad inger ingen styrka,
skuld ger ingen makt

och att falla ner på knä ger ingen glädje.

jag saknar dig så,
för alltid och aldrig min vän.