Visste du vem du var,
Vem du sökte och vem du fann?
Vad av det har du kvar,
Blev sagan du drömde sann?

Jag jobbar ännu med min,
Men vägen jag vandrar är lång
Önskar att sagan ska slå in
Ingenting går på engång.

Jag tar ett steg i taget,
Långsamt traskar jag på
Det är inte på grund av behaget
Som det är lättast att vandra som två

Ibland behövs ett tecken,
Att någon tror på vad jag gör
Det är lätt att fastna i ett töcken
Och inte längre se det som göras bör

Nog vandrar också du
På en krokig och slingrande stig
Vägen är nog lång ännu
Det var därför jag visade dig.

När vägen plötsligt svänger,
Eller uppförsbacken känns lång
När plötsligt platser kränger
Och allting bara blir tvång

Jag ville bara påpeka
Att vad du gjorde var bra
Du kan väll inte neka
Att det var vad jag sa?

Tänk på mig nån gång
När världen känns för grå
När vägen blir för lång
Kan du tänka på mig då?

Nu ska vi snart skiljas åt
Och ses kanhända ej igen
Härtill finns ingen chans till gråt
Där ute finns än vän...








...jag