I ett medelmåttigt förhållande håller vi hand,

och glömmer varann,

vi försvinner någonstans ,

ljuset mellan oss blir svart,

och vi skrev vårat namn

i den mjuka sand.

Vi lägger ansvaret här

någon hittar det efter ett tag

men vi lär inte oss beskymmras

för vårt försvann.

Vi lägger ansvaret där

så att någon kan lära sig

hur världens bästa känsla är

men vi lär inte oss beskymmras

för vårt försvann.

Över ärlighet

vänder vi oss imot

som att vända tidningspapper

och tro att det ska ta slut

men imorgon kommer nya

som ska kastas bort

Vi är bara medelmåttiga

för snåla att köpa hjälp från någon klok,

som vårat misstag

som blev för stort