Hon dansar i en ring av knivar,
Av eld och självständighet
Och döden doftar svagt ur Hennes spår.

Hon blickar mot en sky av stjärnesnår,
Av den binder Hon en krans
Och bär den på gyllene våg vartän Hon går.

Men blott Hennes ögon är en lockelse
Att offra och skänka
Sin dag och sitt liv.

Jag är skuren och slagen, riven och bränd
Men än är det morgon och när timmen blivit sen
Kommer änglarna gråta,
Vindarna viska mitt namn,
Stoppa om min själ.

Döden är här i mitt hus,
Hedersvärda gäst,
Känn dig som hemma!