Sorglös seglar på
ett moln möter svårmodet
brister ut i regn
innan mörkret sol sorglös
stiger högt ovan molnen

Bortom ljuset finns
mörkret där stjärnorna bor
tänder hoppet som
sig bör för alla de som
inga leenden har kvar

Sorglös är hans namn
öppnar alltid sin famn för
oss svårmodiga
på vår irrande planet
som lever i ensamhet