Little sadness, mina ögon är fulla av tårar
jag behöver dig nu, livet begär alldels för mycket
och jag slår mig själv omkull, försöker backa tillbaka
och återupp ta min plats i ledet
dom begär mig att lyckas, när jag redan har misslyckas,
dom begär mig att le, när mitt leende har slocknat
dom förklarar hur jag ska leva mitt liv på deras sätt,
i deras tid,
men jag vill inte leva så, jag vill leva som jag vill
kära du ta och förstå det ?

Little sadness, när tar allt slut egentligen ?
jag orkar inte med alla ljud som borrar in i mig
och bildar ett tomt minne,
det skär sönder mig och jag vill bara skrika, få ut
alla röster ur mitt huvud som gör mig galen
jag är ett tomt skal på utsidan och borttappad inuti
vingarna har börjat växa ut igen och är på väg att lyfta mig
äntligen så blåser friheten i mitt ansikte och jag är fri
egentligen förstår jag inte hur jag lyckas levt innan,
hur jag lyckas överlevt allt,
eftersom jag dog förlänge sedan

Little sadness, dom vill nog inte ha mig som deras dotter längre
inte ens känna till mitt namn, allt jag gör blir till deras besvikelse
och deras ansiktsuttryck blir alltid lika bleka och sorgsna bara för att jag försöker vara den dom vill att jag ska vara
(förlåt men jag är nog bara jag)
hon är lite för mycket åt vänster (komminst jävel visst är det så du tänker pappa ?)
hon skolkar lite för mycket (vad ska det bli av henne ? så tänker min mamma)
hon skär sig lite för mycket (det är uppmärksamhet säger du)
hon skriker lite för mycket (det är bara jag som känner till sanningen)

men om dom bara visste vad jag gick igenom varje dag, varje minut och varje sekund
hur svårt det är att ta ett andetag när lungorna är överfyllda av gråt,
och hur svårt det är att leva överhuvudtaget när man tappat livet på vägen