inte visste jag att varje facett på det gnistrande klotet
var evigheter i en sekund förrän guldet blev till sten

men salt från börden av omogna åldringars undflyende blickar
väcker ett minne under mitt sargande genom granit och skiffer

länken till min ankel, ett hårt grepp;
en arm ur det vidriga magmafostret

handen ska en dag bli min;
ormringen på fingret ska mista sitt gift och bli till en läkande stav

och deras ansikten ska bli till halva korn
då stjärnor dras ner i virvelstormen av återskapandets partitur