XII

Hon blir avbruten. Det ringer på dörren. Det ringer aldrig på dörren. Hon har skrämt iväg de flesta vid det här laget. Hon har klistrat upp en lapp med en döskalle på dörren:

INGEN REKLAM
INGA NASARE
INGA PÅSKKÄRRINGAR
INGA RELIGIÖSA FANATIKER
PS. Jultomten finns inte heller.












XIII

Hon smyger fram till dörren. Vill inte att den som står där på andra sidan ska veta om att hon är hemma. Hon tänker inte öppna. Det står saker överallt och det stinker rök i hela lägenheten. Och hon själv ser ut som sju svåra år. Om det är någon som inte har läst hennes skylt behöver hon inte ha något dåligt samvete. Om det är vaktmästaren kan han nå henne på annat sätt. Och om det är någon hon känner? Men hon känner ju ingen längre.












XIV

Hon för undan den lilla luckan från titthålet. Där står en vitklädd Per Oscarsson och en svartklädd Thorsten Flinck. Med sig har de en rödklädd kvinna. Hon ser inte vem det är, men det skulle kunna vara en ung Yvonne Lombard. Hon har träffat dem förut. I en dröm där hon stod vid pärleporten. Det kanske är dags nu?