kapillärt bundet

             fryser blodet

lika utlämnat som vattnet när tjälen bildas

även denna morgon

hyvlar vi trotsigt frosten i skivor

blottar vindrutans nakna frusenhet

tankarna skingras medan vi skrapar

och fyllde vi varje minut med lika idogt, koncentrerat arbete

kunde vi månne skjuta undan

             morgnarnas reflexion

             då iskristallerna smältande dör i våra händer

frusna likgiltiga minusgrader

ber oss starta sisyfosarbetet på nytt 

enträget 

i ett försök att bilda färska kristaller

             på ytans frostblekhet

men även om rimfrosten växer

             snöar inte hoppet inne

drivkraften är långt större än så

dessa morgnar när kylan överrumplar

             och isskrapan klyvs mitt itu

och fingrarnas hetta tycks smälta allt

             som kommer i dess väg

© Birgitta Wäppling, 5 november 2008