Kapitel 1 - Kidnappningen

Hans skärm skulle snart slockna helt, den hade varigt jobbig i några veckor,han funderade på att köpa en ny.
Dagen innan hans död var värst, den hade varigt svart i flera minuter.
När klockan var omkring åtta på kvällen, dagen innan han skulle dö, så fick han ett mail precis innan skärmen slocknade för sista gången.
Han öppnade upp mailet och började läsa en massa om att han är det perfekta offret att döda för honom, och att det var ingen som skulle sakna honom.
Kviding som han hette, tog det hela som ett felskickat mail eller ett spam mail, som han var van vid.
Kviding var en helt vanlig man, fast han var ju väldigt ensam som det stog i mailet, Han började tänka på detta och började bli orolig, mailet kanske var till honom i alla fall.
Några timmar senare hade Kviding glömt detta och klockan hade slagit tolv, rättare bestämt var klockan tjugo över tolv då han fick ett nytt mail från samma avsändare, Kviding öppnade upp detta mailet och började läsa följade: \"imorgon begraver jag dig levande\", \"du har inga anhöriga\", \"du kommer känna maskarna äta på dig\", \"ingen kommer höra dig skrika\", och \"det är dig jag menar Kviding\".
Vi detta laget började Kviding att tugga på naglarna och klia sig i håret, han tänkte ringa polisen och anmäla det, men så kom han att tänka på alla kriminalserier han har sett, polisen skulle antagligen skratta åt honom.
Då för första gången på länge länge märker Kviding att han är ensam, vad ska han göra?, Kviding försöker sluta tänka på det och hoppas på att det är någon som vill jävlas och går och lägger sig.
Kviding vaknade sent dagen efter för han hade svårt att sova den natten, han tog den dagen som en helt vanlig tråkig söndag, han hade inte i tankarna att han skulle bli levande begravd den kvällen.
Senare den dagen satte sig Kviding vid datorn fast han inte ville eller vågade, han öppnade upp sin inkorg och såg att det hade kommigt ytterligare ett nytt mail från denne ansändaren, Kviding började läsa följande: \"jag kommer till dig nu\", Kviding stängde av datorn och rycka ut sladdar plötsligt hörde han en bil köra in på hans uppfart, efter någon minut börjar helvetet.
BANG BANG, dörren bankas isönder, Kviding tänkte \"det var på riktigt\", Han sprang mot köket för att hämta en kniv eller något som han skulle kunna försvara sig med, han stannade kvar i köket en stund för att vänta in honom, men han kom inte och det blev tyst, så han gick in mot det stora rummet för att kolla ytterdörren han bankade på, och märkte att dörren var uppbruten, Kviding blir rädd och undrar var han är.
PANG, och allt svartnade för honom, han blev slagen i nacken så han svimmade till

Kapitel 2 - Polischefen Boa

Polischefen Boa började bli gammal, han skulle snart pensioneras, det var sista dagen innan han skulle lämna in sin polisbricka, vapen och skriva på några papper.
Det var på morgonen klockan 9 sista dagen på jobbet, Boa var på väg in på sitt rum inne på polishuset, det var då hans efterträdare fick ett samtal från någon som sade att han hade en man levande begravd, och om han inte fick som han ville skulle han stänga fläkten som gav denna mannen luft.
Boa insåg att han inte skulle sluta den dagen eftersom han var den ända som var erfaren att ta hand om detta, han bad sin efterträdare som hette Lars, men ville bli kallad för Luren, han gjorde detta och alla som skulle jobba med fallet samlades i konferans rummet.
\"Detta är en sjuk människa\" sade Boa högt så alla i rummet hörde det, \"just nu vet vi inget och det kanske bara är ett skämt, vi väntar på att han ska ringa igen så vi får mer info som han sa när han ringde innan, du som sitter där du tar hand om avlyssningen och Luren ger er andra jobb\".
Så lät det på det krismötet den på morgonen Boa igentligen skulle fått en tårta, som fick bli middag, klockan var nu 1 på dagen och alla började förstå att det bara var ett skämt så dom fortsatte med det annat, och Boa var sur över detta, det förstog alla för hans avslutningsfest var nu förstöd och tårtan blev uppäten utan några glada miner.
Plötsligt ringer det i Boa´s/Luren´s telefon och Luren svarade då för det var ju hans jobb nu, Luren börjar vifta med händerna, då förstog alla som såg det att det var han som ringde igen, han begärde att få 10 miljoner i stora sedlar och att dom skulle levereras om 2 dagar, han skulle ringa igen 2 timmar innan och säga var detta skulle ske, Luren ville också veta vem han hade kidnappat, så han svarade: Kviding Svensson och Kvidings adress.
Nu kunde ingen på stationen göra något, Boa var nu tvungen att fortsätta tills det var över, \"då var det dags för ett nytt möte\" sa Boa och alla samlades inne i konferansrummet igen.
\"Nu vet vi att det är sant\" sa Boa, han började dela ut nya arbetsuppgifter och sa: vi måste skaffa fram 10 miljoner med en sändare i väskan, sen kan vi inte göra mer än att vänta.
Boa skickade iväg några poliser för att kolla upp om det fanns någon på dennna adressen, han fick ett telefonsamtal om att hade hänt något i huset och att allt var uppochner vänt, då förstog Boa att det var på riktigt.

Kapitel 3 - Räddningen

Kviding vaknade och \"Hoppade till\" han märkte att han låg inne i en kista, han började tänka \"vad gör jag här?\" och sen skrek han allt vad han kunde \"HJÄLP\", men han började förstå att det inte var någon nytta.
Vad kunde han göra?, inget, han bara låg där och trodde han skulle dö i ensamhet precis som det stog i mailet.
Nere vid fötterna kunde Kviding se att det var en öppning upp i kistan, pracis när han tittade ner mot fötterna så öppnades det, det såg han för det kom ett ljus ner där, ner kastades något, han kunde inte se vad det var men det var något tjockt, som en massa.
Kviding låg där och kunde inte göra något, han började skrika igen \"HÖR DU MIG?\" ingen sa något, Kviding började bli väldigt rädd och hans hjärta klappade snabbt, han kände att det började krypa nere vid fötterna, \"kan det vara maskar?\" tänkte han för sig själv och han förstog att han ska bli uppäten av maskar.
Han började sparkas i kistan för att försöka döda krypen, men märkte att det var meningslöst.
Luckan som fanns där nere vid hans fötter öppnades igen och Kviding skrek igen \"NEJ!\" \"SLÄPP UT MIG\".
Denna gången så kom det inga fler maskar utan en annorlunda röst, \"Jag heter Boa och vi ska hjälpa dig ut\".
Kviding dog inte den här dagen, utan några år senare och det blev en ensam begravning, begravningen i ensamhet.