Visade min bräcklighet såsom torr jord och vissna löv som väntar på att förmultna
Du skyggade och försökte andas in dina nyfunna dofter, sprang förtvivlat mot de levande rester som fanns kvar sen du besegrat knivens ilskna önskan

Det var bara min vinterklädnad du hann se
Nu när det oemotståndliga, sanna och fullkomliga anlänt, står du åter vid ett vattenhål med uttorkade läppar
Spring mot vad du tror är en hägring, min älskade
innan vi åter belägras av mörkret