Du går på glasskärvor och plockar
rosor du märker inte
taggarna och du märker inte hur de vissnar i dina händer du bara
plockar nya delar ut dem som röda hjärtan som glashjärtan
du kanske inte vet att allt dör att allt
vissnar allt glöms bort och man måste bara gripa tag
i ögonblicken hoppas att någon kommer ihåg en för ett tag hoppas
att rosor är röda för alltid

Nu

Är cigaretter dina enda vänner nu är de din enda trygghet?
Du står på min balkong i dimma av rök och minnen om hur det
var när vi var små och du var stor
är du liten och jag stor nu? för du får det att kännas så


när vi pratar minnen mellan kaffekoppar och rökpauser är det som om du minns
allt det dåliga och jag minns allt det bra eller så kanske jag bara är glömsk

Du är väl som en blomma i asfalten eller hur man nu brukar säga
en maskros som brytit sig ut bort från smutsen mot
himlen

Jag

kommer alltid att vara en tistel eller giftek kommer
alltid att vara en tagg i din sida en oönskad
bieffekt av din närvaro