jag tror inte jag blir lycklig
saker och åter saker är vad jag får
men de kan inte läka årsdjupa sår
ingen vill ha nån med feta lår
för konstig, inte rätt någonstans
jag ger det inte mer nån chans

nej jag lämnar in brickan
tvättar bort mänsklig- och ytligheten
vill inte ha nåt dyrbart på fickan
alla jävla små saker
så himla onödigt
gör mig lycklig nån sekund
sen förkrossad när jag inser
att de inte kan fylla ett stort hål
eller ta bort en stor klump