Ofta, nästan alltid faktiskt,
när jag loggar in på msn.
Kollar jag på din visningsbild.
För jag saknar dig så förbannat.

Jag kan sitta och kolla på bilden av dig,
i kanske fem minuter.
för att sedan märka
hur det blir vått i lodräta ränder
under mina fulfärgade ögon.


Vad jag inte förstod då,
men som jag har förstått nu,
över två månader försent,
var att jag inte skulle gett upp så lätt.
Alla chanser kommer inte fler gånger.
Och du,
du åkte iväg,
men en stor del av mig,
som min kropp inte kan läka själv.

"Men ring honom då"

Om det ändå vore så lätt.
Men jag vågar inte,
jag vill inte veta hur ovälkommen jag är.
Till din värld.

"Jag har räddat er förr, och nästa gång kommer jag inte göra det"