Hon färglägger brevet
och får blå minnen
från en stad hon aldrig
övergett
där hon alltid slutat vara
oskuldsfull

Hon tänder rökelse
i dovt kvällsljus
och skriver om
rött porrfilmshår
och staden dit
alla drömmar
skulle ta henne

Hon hänger ut
röda lakan från
balkongräcket
för hon vill inte
att hennes älskade
ändhållplats ska
befläckas under hennes
små sjömansskor

Hon sjunger om Maria
som skulle göra henne
onykter
att inte längre
tänka på liv
som sperma och
rött läppstift
i en stad där
ingen kastar sista stenen

Hon knäpper sin
kappa vid en övergiven
sommaräng och ristar in
sitt namn i ekträd
till pojken hon aldrig ville ha

Han ler försynt.