allt är så skört
så lätt att det går sönder
jag vågar knappt andas
vill inte stiga ur sängen för rädslan att förstöra något

jag har kommit till avgrunden nu
jag balanserar där
ett enda snedsteg och jag faller

fast fan jag vill inte
vill inte se mig svag
trasig
bräcklig

jag har blivit allt det där jag lyckats hållt ifrån mig
nu går det inte längre
nu har det krypit in under skinnet på mig
gjort sig stort