Jag tar den långa vägen hem från skolan
Tar det långa benet före och glider
Av bara farten över gruset ner på gatan
Och jag får små skrapsår i den blåkalla handflatan

Jag förbannar min glömda vante
För det svider
Glider över gruset in i vårkänslan
Så jag fortsätter att ta den långa vägen hem

Spårvagn nummer tre skramlar förbi
Men det gör mig väldigt lite

Jag har solen i ryggen
Och min skugga framför mig
Och eftermiddagssolen leker med hennes propotioner
Så jag bryr mig inte om att tävla med henne idag
Hon tar det långa benet före

Och bara för att fysikens lagar
Hindrar oss från att skutta hand i hand
Som jäntungar på hemväg i någon saga för länge sedan
Går vi envist fot i fot
Och varje steg blir till en fjärdedelsnot

Två par fötter
Det ena lite mer abstrakt
Och samlade förlängda steg
Förvandlas till en takt
Och en folkvisemelodi
Gånglåt från Göteborg
Tar form och bultar till
Pulsen i min bröstkorg

Jag kommer sakna min skugga
När molnen pressas mot mig
Och regnet börjar dugga
Jag sitter nöjd och torr på spårvagn nummer tre
Lider med dom som promenerar brevid

Men idag tar jag den långa vägen hem

Jag vill inte ha någonting
För simpelt rimmade rader
Och jag har inte utfört några pricksäkra charader

Men jag vill ha lite sol imorgon
Jag vill att du kommer ihåg dina vantar
Jag vill att du
Precis som jag
Precis som den här texten
Tar den långa vägen hem imorgon