ibland kan jag tro
att du och jag vandrar
hand i hand genom högt gräs
och där solen sänder oss skratten

det kanske är just därför
ögonen öppnas i gryningljus,
ännu en morgon har kommit
och jag ler

kanske är det något bra, jag vet inte riktigt

för egentligen är det bara
en tanke, en dröm
som krampaktigt håller mig fast