Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När man va liten - Sofijah

Tänker tillbaka på tiden å jag var liten alltinga va så bra,
så himla skönt och vara liten inga problem, ingen skola eller någonting,
inga fajter men det gör mig ingenting,
på dagis så va det fätt skönt frsökte dölja medisinen men det här va inte nått jag hade svårt och andas tappa luften i bland men då hjälpte det bara med att någon höll min hand nu när jag sär större kan jag inte längre se allt det vakra som mitt liv har att ge jag minns allt jag ville ha jag minns det jag aldrig fick jag minns att vänner kom och jag minns att vänner gick när jag va liten hade jag inte altid rätt men jag kommer ihåg att allt känndes så lätt jag vill komma tillbaks jag vill söka jag hitta jag vill våga kunna titta.


nu har jag växt upp och jag har haft det ganska svårt det finns dom som har det värre men har haft det ganska hårt vänner som har svikit mig jag harblivit lämnad jag har blivitslagen det är oförändrat jag försöker gå vidare men det går inte så bra nu hoppsas jag att en dag kommer det att va jag accepterad som den tjejen jag igentligen är slippa att förändra mig och vara tillbesvär det finns några stycen som alltid har funnits när tårarna ran och när hjärtat har brunnit jag nämner inga namn ni vet vilka ni är ta åt er jävligt mycket kommer alltid finnas här för er ni betyder fan allt ni värmer min själ när allt känns hopplöst och kallt låten är till dom som någon gång har haft det svårt kämmpa vidare så kommer det att gå.




Fri vers av Sweet_mickan
Läst 563 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-02-09 09:48



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Själv slapp jag dagis.
Jag gick på lekis. Lekskolan. Men det var frivilligt. Och dessutom inte hela veckan. I alla fall inte när man var 5.
Men det var på 60-talet det .1966-67. Sedan började allvaret; 1968.
2008-02-09
  > Nästa text
< Föregående

Sweet_mickan
Sweet_mickan