jaha snart är det alla hjärtans dag! väldigt kul för dom som har någon att dela den dagen med. men för oss andra som sitter hemma med ett brustet jävla hjärta, hur känns de för oss tror ni?
Jag vet faktiskt inte va jag ska säga om den dagen, egentligen! mer än att jag hade velat dela den me den kille jag verkligen verkligen älskar.. men de blev inte så och jag ger hellre upp hela mitt liv än att må såhär.. Det gör riktigt ont i mitt hjärta och jag vet inte om de någonsin kommer bli helt igen.. detta kanske va droppen.. dom leenden jag ler nu är bara FALSKA!!!!! allt är falskt, mitt liv åxå.. jag önskar er alla där ute (som förtjänar det) lycka till med kärleken och låt aldrig någon skratta åt dina känslor. jag vet hur de känns och man känner att om man bara kunde skulle man ge dom samma smärta. men vem fan vill sjunka så jävla lågt?!
Nu sitter jag lixom här, tårarna faller..... som vanligt.... och jag känner hela tiden att jag verkligen inte vill mer nu..... va fan jag har inte ens fyllt 21 och känner såhär.. himla bra lixom.. ska de behöva va så? nu tänker ni säkert \"ja men man kan göra nått åt det\" ja men grejen är den att hade de varit så enkelt som vissa får de att låta som, så hade jag mått \"bra\" nu...


ha de bra..!!!