du var i ett ögonblick
ögonkastet jag blundade för
att skydda sig själv från total apti.

Ge mig dina ögon.

Jag gråter efter din honung.

Du var i ett ögonblick
den jag rädslade för
och konstruktionerna försvann i min rädsla.

Du har ju vetat mitt innersta.

Hur ska man orka gå vidare?

Var skall jag bygga vidare på dig
det är bara jag och min ödmjukhet
som kan få oss att älska varandra.

Ge mih dina ögon
och bli naiv
som det var i april.