Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kanske inte världsbäst men vafan...


Skogen har alltid skrämt mig

Djupt inne i en urskog med för många träd,
där springer jag
i cirklar

Vilsen

Träden är höga
Trädkronorna brutalt gigantiska,
täcker varje millimeter av himlen
Förhindrar solens strålar att sila igenom

Vart är jag?

Grenar river upp sår över hela kroppen,
jag snubblar och faller
gång på gång

Förvirrad



Välkommen till ensamheten.




Fri vers av Heptica
Läst 645 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-02-15 16:15



Bookmark and Share


  AtomHeartMother
Minner om Kenneth Patchen...Men du gör det Väldigt bra på ditt sätt...:)
2008-08-09

  Larz Gustafsson VIP
Skogen har alltid inspirerat mig.
2008-02-15

  korpfjäder
Ensamheten kan vara brutal. Din text förmedlar det och jag blir påmind om hur det ibland är omöjligt att tro att det finns någon väg ut. Bra skrivet!
2008-02-15
  > Nästa text
< Föregående

Heptica
Heptica