Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Isolering

Jag sitter i hörnet av ett mörkt rum

ett par steg hörs, de kommer närmre och närmre...

till slut blir det tyst. någon vrider på ett dörrhandtag

ett ljus strömmar in ur en springa som växer mer och mer

jag blir bländad

en siluett i ljuset

jag försöker ställa mig upp, men benen och armarna har inga muskler

jag försöker ropa, men stämbanden vibrerar inte

springan blir allt mindre

till slut försvinner den

allt är mörkt igen

jag är lämnad i mörkret...




Fri vers av Elviz
Läst 320 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-02-18 20:08



Bookmark and Share


  Loviza
Åh, gud vad fint! Jag fick någonting i ögat där :\')
2008-02-19

  Gråsparv
Att du kunde skriva så himla fint elvis... :D
Verkligen bra, och jag älskar det vemodigt deprimerande slutet!
2008-02-18
  > Nästa text
< Föregående

Elviz
Elviz