De slutna rummen
Andas av saknad
Väggarna sluter sig
Omkring mig

De spunna näten
gnistrar i motljus
Förtvivlans mörker
Omger dagen

Där lever jag i längtan
Efter ny morgondag
I förväntan
Av ny galenskap

Min handflata mot solen
Fyll mig då
Med nyfött strålljus
Och sanningen

De gångna åren föröver mig
De kommande förgör mig
Jag har trampat träsk
Och vadat i motström

Benen har förlamats av kyla
Jag lever i det förgångna
Men stelbent stapplar jag
Mot gryningen.