Dyster till sinnes
drar hon sig till minnes den
dag han försvann ur
hennes liv drömmer sig bort
till en sommar alltför kort

första gången då
deras blickar möttes för
en kort sekund hur
de älskade natten lång
fram till näktergalens sång

bröt tystnaden i
gryningen sommaren tog
slut göken gol i
söder höstens kom nakna
träd marken full av löv som

ligger och blöder
fuktig, grå, kall och dyster
sommarminnet blekt
har tappat all sin lyster
sommaren syns avlägsen

står i regnet och
gråter förtvivlat söker
i minnet åter
sommaren som var innan
hösten kom och blev vinter