under och efteråt
gav vi varandras
sötma
längtan efter det vi
aldrig haft men ofta tänkt

vi lärde oss att
älska, dyrka
släppa greppet
och falla ner i våran ömhetsoas

och samtidigt i det mörker
där vi gungade och lekte kurragömma tillsammans
men visste att dte låg
berättigat hat i luften

när de vackra fick chans på de vackra

och vi som såg på
som inte var borte ur leken
utan bara efter i konkurransen

visst dyrkade vi korkad
som en hundvalp

men vi födde också våran gemenskap
vårat hat

så att tillslut när vi glömde
kunde ge efter för
varandras sötma

att dyrka och att släppa taget
ur glömskan
och hitta det vackra med det
faktum

att samira och erika
är borta från vår värld numera