trummorna får mig att jubla i mitt hjärta
får lyckan att bubbla upp till skratt
jag glömmer det aldrig
vill göra om det gång på gång
jag skulle aldrig få nog

jag tappade min röst den kvällen
mitt i de vildbevuxna småländskaskogarna
du bara log när jag försökte förklara
sa att jag var så söt

mörkret kom fortare än vi anat
timmarna flög som om de hade vingar
banden gick upp och de gick av
men vi satt kvar

din bandare spelade oasis
lite hackigt men liams röst var stark
kommer du ihåg låten
i mitt huvud spelas den varje dag

myggen var inte längre ett problem
din kind var så len när jag skulle säga något
jag ville bara smeka den
våga känna att jag levde

om jag bara hade vågat
allt hade varit annorlunda då
i din närhet var jag lugn
men handlingarna var tomma

jag visste inte hur för allt var så nytt
bara känslan av dig

men jag glömmer det aldrig