Otaku

Vill fly bort
Flyr bort
med din röst
Den sprider en värme
neråt i min kropp
sjunger för mig
får mig att glömma
Jag känner vad du känner
ler när du ler

Mitt hjärta pulserar med rytmen
rytmen som du skapat
Likt heroin strömmar gift till blodet
Kräver mer och mer
högre och högre doser
Med hörlurar är du bara min
i mitt huvud endast
Dina klanger
min drog








Hit kommer även du

Det finns inget mer att säga,
orden har tagit slut.
Alla ädla protester var bara avfall från hormoner.
Jag har hamnat i världen Mitt emellan.
Här råder inte kaos.
Här är bara tiden kvar.
Till slut har man släppt efter för övermakten,
och bekännt sitt nederlag.
Sådan blev jag.
En enda kommentar återstår:
- jaha.
Och det är allt.






*
Du rände in i något hårt och obevekligt
men du lyckades förlösa det.
Du löste upp knuten
med smidighet och elegans.
Det kalla hjärtat värmde du upp utan svårighet.
Detta gjorde du, som mig synes, med nöje.
Därför är jag är varm och glad,
kan ej koncentrera mig på vardagens sysslor,
för av ditt vackra anlete är jag alldeles betagen.
Din sympatiska person charmerar mig,
får min stadiga själ i gungning.


Men för mig blev du till en sjukdom,
en smärta svår att uthärda.
Någon annan fanns ju för dina ögon,
inte var det för min arma gestalt du svärmade.
Dagligen blir jag dock tvungen att se
din lycka i vitögat, och det gör så ont.
Ack, så ont!
Vad kan bota denna hemska sjukdom?
När kommer jag att kunna se på dig
med glädje och inte med sorg?


Varför vill man nå det man inte kan få?
Sådant är kanske människans dystra väsen,
kan inte nöja sig med mindre.
Eller så spelar Eros ett spratt med mig.
Den som älskar mig, älskar icke jag.
Den jag älskar, älskar icke mig.
Men vad har jag gjort för att förtjäna detta?