När jag då går längs med strandens kant
på väg ut mot djupet
sakta sveper vågorna in mot mig
över mina fötter

då glömmer jag den gårdag då du lämnade mig
nerslagen där på grusvägen
i den eviga nattens mörker

du kunde dödat mig med sparkarna då
men nu äntligen kan jag resa mig upp

kanske glömmer jag att du en dag kommer ut
för att leta upp mig igen
men jag är då förberedd

och du kommer inte kunna dra ner mig
ner i ditt svarta hål
en gång till