du gav mig chansen
ett ögonblick
att säga det jag aldrig satt
men nu är det för sent

jag hittade aldrig orden
allt va förstört
som vassen sakta vissnar om hösten
försvann vi sakta ifrån varandra

rastlösheten tog över
vi delade inte längre våra tankar
vi skulle ta en paus
den blev resten av våra liv

en blick ifrån dig igen
på en folktom gata
fick mitt hjärta att börja slå
livet började igen

jag tog din hand igen
vi hinner bli något stort än
växa några meter
innan den här natten blir dag