Där träden nyser
Och marken fryser
Där himlen brinner
Och havet aldrig vinner
Där kan vi mötas
Där får vår kärlek nötas
Genom nätter av kyla
Hör vi vargarna yla
Ensamma, kalla, arma
Vill vi hålla varandra varma
Därför smyger du tyst och svart
Över till mig i natt
Våra öden är nu säkrade
Våra sista ögonblick räknade
För detta vill jag ändå tacka dig
Du gav ju meningen åter till mig
Jag trodde jag för alltid hade glömt
Varför minnet av kärlek svider så ömt
Jag kan ej längre gråta över deras krav
Mina egna grävde ju min grav
Kärleken dör utav makt
Så förblir det för alltid sagt
Men förakta inte livet
Du kan inte ta det för givet
Dör du nu så är det ju slut
Då har alla dina tårar redan runnit ut