Det var ett tag sedan, men jag tänker varje dag. Jag vet och ser jordlerig lott bakom vinterglesa häcken invid församlingsgård och bostadsområde. Morötter och palsternackor ouppgrävda, ruttnande och sjukmjuka. Jorden blev aldrig uppluckrad och vänd. Hallonbuskarna ej ansade. Grannlottens kvickrot har triumferande gjort intrång över potatisland och myntan växer överallt, överallt. Mina vänner undrar över om jag är riktigt klok. Jag vågar inte besöka, jag vågar inte se. Kanske till våren.

lussiana