Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En skrikig tystnad

Skriker
Mitt vrål ekar i tomheten
Jag känner mig tom, så tom
Tomheten och mitt skri
Ler snett, men mina ögon
De stirra, vilt, förtvivlat
De söker, nära, borta
Leendet dör, och mina ögon
De söker, men hittar inget
Känner hur ilskan droppar
Rinner ner längs mina axlar
Jag söker
Söker så
Men hittar
Ingenting
Men jag försöker
Jag vill inte sluta, fast jag vet
Vet att jag inte kommer undan
Vet att tomheten växer, slukar
Snart är jag ett minne, sen borta
Sitter vid mitt bord, gröper ut ögonen
Skådar taket, en naiv förhoppning
Söker efter nåt, vad som helst, nåt
Ett ljus… ja, jag letar efter ett ljus
Ett ljus… att lysa upp och leda
Ser bara sprickor, sprickor i taket
Ute är det mörkt, och jag skriker
En sista gång, min dödssång
Lägger mig på sängen
Blundar
Fortfarande tomt
Orkar inte skrika
Så trött
Vill bara sova
Trött, trött
Men plötsligt
Långt ute, djupt inne i skogen bland de gråa bladen
Ett ljus
Så svagt men så starkt i mörkret:
Jag vänder mig om
Skådar
Och ler…




Fri vers av noshörningen
Läst 285 gånger
Publicerad 2008-04-07 11:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

noshörningen