HAVENS DRÖM

Det glänser
haven sjunger
vågorna drar sig tillbaka,
ni, haven,
kan er sång
som jag tycks kunna min.

Vi har vetskap
om er förälskelse till Aton,
om er konkurrens
om era kyssar.
Då ni älskar,
då föds vi,
era vägar blir då
våra jämlika.

Jag har förmåga
att förnimma mig er styrka,
ni luktar kärlek
ni luktar liv.
Hos er bejakar en fisk,
min verbala mening.

Tusentals år,
miljontals solnedgångar
har ni älskat
gyllene strålar,
så fullföljer ni,
medan jag dricker av er själ

Får jag spörja er…
Vilken stad ni prefererar
vilka klippor
ni tillber mestadels.
Vad er mor tilltalar er,
före hon sig för oss visar.

Där ni möts,
där ni andas,
där ni älskar
där ni intar föda,
där vill jag vara
där vill jag skåda
den stunden då ni älskar,