Hon satt lutad mot den kalla husväggen. Solen höll på att gå ned, och vattnet låg blankt. Hon andades in en lätt doft av nejlika och kaprifol. Långt borta hördes ett dovt ljud av liv.
Gräset omfamnade hennes bara fötter när hon gick på tå fram till strandkanten. Hon närmade sig vattnet med tårna, nuddade det lätt, och drog snabbt tillbaka dem för att inte få rysningar. Vilket hon fick ändå.
Gräset bar kall dagg, och den sista solstrålen närmade sig snabbt horisonten. Himlen var röd och full av stillhet. Stillhet av skära moln. Hon andades in, och långsamt ut. Hon började med långsamma steg lämna stranden för att hämta resten av sina ägodelar. Hon var ensam kvar på platsen. Alla människor, som på dagens vistades där med liv och rörelse, hade för längesedan gått hem. Hon tyckte så mycket om den där sista solstrålen. Den omfamnade alla hennes sinnen. Varje sista solstråle gav henne känslan av en osynlig kyss. Så lätt och nätt, så underbar.
Det är inte så lätt att förstå. Alla frågor som snurrar i huvudet. Om och om igen, de kretsar runt i en cirkel.
Långt ute på vattnet hörde hon det dunkla ljudet av en fiskebåt. Fiskmåsar seglande över aktern, i hopp om att få ta del av fångsten. Efter båtens passage, rullade det in vågor som slutligen nådde strandkanten med tysta kluck.
En doft av nejlika och kaprifol. Den påminde henne om tröst. Att det finns hopp om en ljusare morgondag. Ändå älskade hon den sista strålen. Det är svårt att skilja sanning och lögn i en så tyst solnedgång. Alltför svårt att skilja tröst och uppmuntran. Nejlika och kaprifol, det finns hopp om en ljusare morgondag.
Det började bli kallt. Solens sista stråle gick ned så snabbt. Den värmer mer än alla de strålar som på dagen skiner.
En rysning fick henne att öppna ögonen. En kvällsbris i söndagskymningen. Hon vände sig om för att börja sin promenad hemåt. Plötsligt hoppade hon till. En iskall hand lades på hennes axel. Hon tog sats för att börja skrika, då en mjuk och vänlig stämma viskade i hennes öra. “Du är kvar, jag var rädd att du skulle lämna mig ensam.”
Kalla kårar täckte min kropp. Jag vände mig långsamt och nyfiken om. Jag lät den kalla handen glida ner i min, och log med mitt vackraste leende.
Doften av nejlika och kaprifol omfamnade oss i skymningen en sommarnatt.