Muren runt mig har jag brutit ner,
men ändå finns det ingen som mig ser.
Jag har letat och letat efter en vän,
men det enda jag funnit är en återvändsgränd.
Står här ensam sorgsen och gråter,
men hur jag än försöker finns det ingen väg åter.
Min familj och vänner lämnade mig kvar.
- Förlåt mig, sa jag, ni är allt jag har!
Men dom vägrade lyssna dom fortsatte gå
mycket längre bort än vad jag kunde nå.
Mitt liv är över, min själ är slut.
Den vill ut ur min kropp som eld i krut.
Hur ska jag kunna leva utan vänner?
Sorgen och hat är allt jag känner.
Hoppet tog slut, mitt hjärta det brast,
allt detta hände med för mycket hast.
Jag håller nu kniven väldigt hårt i handen,
Nu släpper timglaset ner den sista sanden.
Ett sista andetag, en sista sekund
innan jag faller in i min blund.