Jag förstår inte detta med diktartävlingar
vem i helvete kan bedöma vems ord som talar mest till en medmänniska
och i vilken fas av livet läsaren befinner sig då han/hon läser sagda ord
nej, nej

för mig är allas ord lika mycket värda
för orden är våra själars barn
och vem kan betygsätta
själen hos en medmänniska

men vi människor kräver ofta enkla lösningar
som vem som är bäst på det och det, ja statistik
men det finns tre sorters lögner: vanlig lögn, förbannad lögn och statistik
och statistiken kräver resultat

och därför kan ju en jury utse den store lyrikern
den stora ordkonstens mästare
som att betygsätta all annan konstform
nå, vilken var den bäste konstnären?
var det Leonardo, Rembrandt, van Gogh eller Picasso?

skrev Bach skönare toner än Mozart och Beethoven
var Elvis eller Rolling Stones bättre än Beatles
Sex Pistols bättre än Clash
och Motley Crue bättre än Hanoi Rocks?

varför inte bara skippa alla betyg
och låta konsten flöda fritt
hur många lyriska talanger har inte släckts
på grund av att folk lekt besserwissrar över deras texter

kritiker har slitit ut hjärtan på ärliga poeter
förvandlat deras innersta känslor till skit
men som Ulf Lundell sa:
rockrecensenter är misslyckade musiker

så när skall de som hackar på vanlig vardagspoesi
lära sig att alla ord har en mening
och sluta vara så förbannat negativa
och inse att alla människor är en del av varandra
och att varje litterär ådra som släcks
på kritikens blodbesudlade altare
är den del av dem själva som dör