Har legat i panikkramp hela förmidagen.
Insikten om att lämna den som håller mitt hjärta i sin hand gör vansinnigt ont.

Rädslan över att jag möjligtvis hittat något som skulle kunna göra mig lycklig håller min kropp i ett krampaktigt grepp.

Får jag vara lycklig?

Efter allt jag lovat Honom.
Efter alla ord om att stå kvar, oavsett vad.

Jag är rädd, så fruktansvärt rädd för detta nya.
Det river i mig när jag tänker på att lämna det vana...det svarta, det jag kan.

Vågar jag förändra?