Hon glömde dra för persiennerna innan de gick till sängs kvällen innan.
Vaknar av ljuset som sprider sig i hela rummet.

Lillpojken hade knölat in sig i hennes famn under natten, han luktar vanilj.
Hon rullar runt, sträcker sig lite och blir förvånad,
över att den vanliga besvikelsen, av att ha vaknat ännu en gång,
inte infunnit sig än.

Hon smeker pannan på mannen som ligger bredvid henne. Han är vacker, tänker hon. Han är så vacker, på alla sätt.
Plötsligt hörs det ljud utifrån köket, nu kommer lillskruttan, tänker hon.

Men hon kom aldrig, ljuden började vittna om att någon liten gör i ordning frukost alldeles själv, för andra gången i sitt liv, men denna gång utan sin bror.
Hon hör hur många flingor sprids ut över hela bordet.
Hon hör små händer ösa tillbaka.
Liten tjej i köket, delar stund med sig själv.

Lugn stund.
Varma tunga kroppar mot henne,
djupa andetag.
Händer som i sömnen greppar hennes.
Stoltet i bröstet över stor, liten flicka.

Frid, Kärlek.
Lycka färgade hennes söndag.

Och senare.
I all denna förvirring,
började hon plötsligt sjunga högt för sig själv i duschen.