Varje gång jag ser dej minns jag hur det var
Jag har gått runt och trott att de inte fanns kvar
Alla de känslorna jag bar på för dej
Men tydligen så känner jag inte ens mej

För du är inte glömd, du finns fortfarande här
Du andas fortfarande av min atmosfär
Jag intalar mej själv att det alltid finns hopp
Speciellt med dej, du simmar ju i mitt blodomlopp!

Alla låtar jag hör verkar handla om dej
Men tonerna i dem nästan sänker sej
För att visa att jag inte kan ha dej hos mej
Precis som sms:en som belyste min display

Men den delen har vi glömt båda två
Så varför är jag den av oss som tror att det skulle gå
Att dansa tillsammans, leka lekar med tungor
Att andas tillsammans, byta andedräkt mellan lungor

Sanningen är den att jag inte kan förstå
Om det verkligen är bättre att vara två
För jag har aldrig provat, aldrig, nej
Men jag är ganska säker, när det kommer till dej

Men ingen dikt kan beskriva mina tankar eller ord
Inget jävla rimm på hela denna jord...