Att vara en vän är inte svårt.
det kan se ut som om det är det,
för känslorna, jaa, de kommer inte alltid så lätt.
rätt slätt packerat in i en låda tätt med skyddande plast,
så att man slipper hålla fast så hårt, ja det är inte så svårt...
det e bara svårt att älska, så svårt när det är så lätt att hata...
men han klarar det. min vän. Fast vän verkar vara ett sånt tomt ord,
så tomt för någon som man skulle dö för, någon vars tilit är så skör...
någon man skulle lita på ombord,
båten när det kommer en hård vind styrbord och gör så att man tappar balansen,
men så tar han ett hårt grepp om din hand, håller i dig tills ni når land.
en vän, som kommer lämna mig. Min bror, som överger mig.
en saknad, som fyller upp tomheten inom mig, men lämnar mig bara tommare efter det.
ett vädjan, om att han ska stanna...
snälla, annars vet man aldrig vart jag kanske kan hamna.
jag behöver dig som jag behöver luft,
du är min kompis, min bror, närmare än mitt eget blod,
ja, det kanske inte låter så tufft, men de skiter jag i, för i änden är vi bara stoft,
och jag ger allt för att inte ha saknaden av din doft,
jag gör allt för att du ska leva för att se din son växa lång,
även om det betydde att jag aldrig skulle se en till sol uppgång.
min vän, jag har en saknad, jag visar mig själv, jag säger min vädjan.
stanna, snälla.