Det vankades festligheter med folk av alla dess slag bekanta och nya
nånting går fel
Vi hamnar på det stora VITA huset en flicka mår dåligt och ses över av en vitrockad äldre herre
Inte i en sal utan i en hangar fylld med sjuka personer och vitrockar på kala bänkar och stolar droppåsar i ställningar överallt och blod allt detta blod och hjärtskärande skrik från folk i smärta och dess anhöriga
Jag går där med en hund i koppel alldeles känslokall och avtrubbad i väntan på att få åka därifrån
tiden går och jag lämnar hunden hos mina vänner för att prata med en vitrock några stenkast bort
när jag kommer gåendes tillbaks känner jag att något är fel inget synligt
hunden ligger snällt och stilla på golvet och jag sätter mig brevid då kämpar den sig upp i mitt knä och jag vet
han slickar mig i ansiktet sakta och med en sån känsla som säger att han älskar mig men att slutet kan vara nära
på en högre nivå nåddes våra sinnen och vi förstod varandra
han ville gå en sväng
själv
jag lät han motvilligt

han kom inte tillbaka på en längre stund och då hugger det i mig jag springer upp och paniken hopar sig kallsvettig och med tårar i ögonen finner jag en vitrock som försöker återuppliva honom jag kastar bort denne och pressar hunden mot min kropp vaggandes gråtandes i panik rädsla och ångest

jag försöker föra över en del av min livskraft och jag ser en sjö vacker helt tyst och lugnt i den min livskamrat under ytan livlöst harmonisk och han bärs upp mot ytan av min livskraft och ljuset känns nära
men det är inte tillräckligt...