Träffa en sån där kvinnomänniska för någon månad sen, kristen var hon, vi gick en promenad, en stel promenad jag avslutade efter en timma då jag tänkte \"nepp, henne tänker jag inte träffa igen\"... taskig hållning hade hon o gick faen inte att snacka med människan för man inte hade några gemensamma intressen.

Några charmiga SMS senare så sitter man där på en fest o känner sig felplacerad och odrägligt full, så hon fick bli min räddning. Jag drog därifrån o ut o gick med henne, vart fyllenyfiken på om man kunde kyssa henne. Vilket hon hela tiden avstyrde... nästa träff så vart de hångelkalas... jag börja gilla henne mer och mer, trotts att vi inte hade ett skit att snacka om.

Så vart de en del träffar då o då, man gick o vänta på att saker o ting skulle styra upp sig så man vågade ta på sig ansvaret att vara ihop med henne(något hon själv verkade vilja att vi skulle vara).

O så går hon o blixtkärar ner sig i nått gammalt ex denna helgen.

Vafan gör man för fel egentligen? Trodde hon var ett säkert kort eftersom hon hjärntvättats med kristen moral hela livet. Vilken miss man gjort, så går de om man har \"positiva\" fördomar... men o andra sidan så får jag nog vara glad, det gick ju inte att snacka med människan, så hur faen skulle de sett ut i längden.