Det var en gång en man som sedan länge hade gått omkring och funderat på tre frågor och kunde inte hitta något svar på dem. En vacker dag fick han syn på en munk som gick längs åkern. Mannen tog snabbt på sig sin mantel och sprang mot honom. Han la sin hand på munkens axel och med hög stämma började han fråga munken:

- Om Gud finns, varför syns Han inte?

- Om nu djävulen är av eld, vad menar ni när ni säger att han och alla orättfärdiga kommer att slängas i det brinnande helvetet? Hur kan djävulen plågas, om han redan är av eld?

- Och om nu Gud vet att jag gör något dumt, varför ska Han då döma mig?


Munken tog två steg tillbaka, böjde sig ner och fyllde ena handen med sand som han hastigt kastade på mannen ansikte. Mannen skrek ut sin vrede och smärta. Det hela slutade med att munken ställdes inför rätta.

Efter att domaren hört på mannens anklagelser förhörde han nu munken vad han hade att säga till sitt försvar.

Munken svarade: - Herr Domare, det enda jag gjort är att jag svarat på hans frågor.

Hans första fråga var ”Om Gud finns, varför syns Han inte?”. Munken vände sig mot mannen och sa: - om det nu svider i ditt ansikte som du påstår, visa mig smärtan!
Samma sak gäller det med Gud, Han finns, men syns inte.

Och den andra frågan som var: ”Hur kan djävulen som själv är av eld plågas i det brinnande helvetet?”. Då ställer jag dig frågan: - hur kan du få ont av sand, när du själv är gjord av sand?

Tredje frågan: Varför ska Gud döma mig när jag redan vet att du gjort något dumt. Då vill jag ställa dig en fråga. – Varför dömer du mig när du redan vet att jag gjort dig något dumt?

Domaren häpnades av munkens handlingar och de visa orden…