Maktgubbarna med sina stora
maktmedel iform av
röda uppsvullna illaluktande erigerade könsorgan med
kraft nog att
stöta in i
samhällets inre
och med sådan kraft
våldta oss med löften om något
bättre
Penetrerade till
tystnad
står vi där och bara tar emot
deras satser
som blir till beskt rinnande
kärleksförklaringar till ett samhälle
som inte längre existerar
mer än i fantasin
en värld
kanske en värld med ingen
plats alls kvar till de som
verkligen skulle
behöva
en himmel
att komma till
efter någons slags död som bara inträffar
då man minst
anar det