Ovillkorlig kärlek....

Är det inte det vi alla strävar efter?
Att älska utan att döma, att älska även då vi inte blir älskade tillbaka.

Kanske är det ofta villkoren som sakta drar undan mattan för oss, villkor vi vet om, och villkor vi sänder ut utan att ens vara medvetna om det.
De som slog mig i skolan, är min kärlek för dem villkorlig?
Ja, det är den nog. Villkor är nog till sin grund rädsla gissar jag.

Sanningen är nog ovillkorlig kärlek, att älska allt för dess egen skull
Jag tror första steget är att älska sig själv. Det är nummer ett, sedan kommer det andra automatiskt och naturligt.
Inte helt enkelt kanske men troligen handlar liv om att inse det.



Alla strävar vi efter ovillkorlig kärlek
och den har vi och får vi när vi födds
då e kärleken ovillkorlig tills man blir så pass stor att man kan prata och gå
det e då alla fördomar och krav kommer.
Som vuxen kan du finna den sanna ovillkorliga kärleken
om du släpper på alla kraven och sluta döma andra,
utan bara respektera alla för hur dom är.