Det är som en glasvägg, en glasvägg som håller oss ifrån varandra.
Du är där och jag är här, här på min sida utav väggen.
Jag ser dig och vill hålla din hand, att våra fingertoppar ska nudda varandras.
Jag vill höra dig andas, för dina andetag är vackrare än någon musik som någonsin spelats.
Jag vill ligga på ditt bröst och höra ditt hjärta slå, slå för kärleken vi känner för varandra.
Jag vill att du ska hålla om mig, för i din famn är jag trygg.
Jag vill kyssa dig, att våra läppar ska ena oss, för det är då jag känner att jag verkligen lever.
Men mest av allt vill jag bara vara hos dig, för jag vet att när jag är hos dig är allt bra, jag är lycklig.
Men där står du på din sida av glasväggen, så nära mig men samtidigt har du aldrig varit så långt bort.
Jag sträcker mig efter dig men når inte riktigt fram.
Tårarna rinner sakta ner för mina kinder, när jag ser dig stå där i din avlägsna värld.
Jag blundar och tänker mig att du är här hos mig, på min sida av väggen.
För när du är hos mig kan ingenting hända, för då är jag lycklig, livet är underbart och vi, vi är för evigt.