Vi satt där på bänken, bara du och bara jag.
Dom andra var kära och satt på en annan bänk.

Rygg mot rygg satt vi, bara du och bara jag.
Över allas blickar,
och under allas ord.
Där satt vi på bänken, bara du och bara jag.

Hela jag ville skratta när du lutade ditt huvud bakåt mot min axel, och jag mitt huvud mot din.
Och hela jag ville fnittra när du pratade och din röst fick hela din rygg att vibrera.

Med dig blev fågelkvittret en coldplay låt, och molnen förstärkare till din röst.
Med dig blev avgaserna en äppelparfym, och löven ett rosigt regn av körsbärsblom.

Jag log fånigt åt din vibrerande rygg när du sa att det inte betydde något.
Så där satt vi och inte betydde något i ett rosigt regn av körsbärsblom, bara du och bara jag.